Rasstandard

 

Hemland: Schweiz

Användningsområde: Ursprungligen vakt-, drag- och boskapsdrivande hund på gårdar. Numera även sällskapshund och mångsidig nyttohund.

NKU-Klassifikation: Grupp 2

FCI-Klassifikation: Grupp II, sektion 3

 

Bakgrund och ändamål: Berner sennenhund är en gårdshund av gammalt ursprung, som hölls som vakt- drag- och boskapsdrivande hund i alpområdet i trakterna kring Bern. Den erhöll sitt ursprungliga namn "Dürrbächler" efter värdshuset Dürrbach vid Riggesberg, där dessa långhåriga, trefärgade gårdshundar var särskilt vanliga. Berner sennenhundar visades på hundutställningar under åren 1902,1904 och 1907. Under 1907 samlades uppfödare i området runt Burgdorf och bestämde att renavla rasen. I november samma år grundades "Schweizerischen Durrbach-Klub" och man sammanställde en rasstandard. Redan 1910, vid en hundutställning i Burgdorf, kunde man visa 107 hundar. Dessa Duhhbächler kom främst från traktens uppfödare. Sedan dess har rasen snabbt spritt sig över hela Schweiz och vidare till angränsande tyska områden. I anslutning till övriga schweiziska sennenhundar kallas rasen numera berner sennenhund. Idag är berner sennenhunden, tack vare sin attraktiva trefärgighet och anpassningsförmåga, känd och omtyckt i hela världen.

 

Helhetsintryck: Helhetsintrycket skall vara en långhårig, trefärgad hund, över medelstorlek. En kraftig och rörlig nyttohund med starka extremiteter, harmonisk och välbalanserad.

 

Viktiga Måttförhållanden: Förhållandet mankhöjd - kroppslängd skall vara som 9-10. Kroppen skall snarare vara kompakt än långsträckt.

 

Uppförandeoch karaktär: Berner sennen skall vara självsäker, uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den skall vara godmodig och tillgiven mot familjen, självsäker och vänlig mot främlingar, samt ha ett jämnt temperament och god följsamhet.

 

Huvud: Huvudet skall vara kraftigt.

Skallparti: Sett framifrån och i profil skall hjässan vara något välvd med svagt markerad pannfåra.

Stop: Stopet skall vara tydligt men inte för markerat.

 

Ansikte:

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt, medellångt och rakt.

Läppar: Läppränderna skall vara svarta, torra och åtliggande.

Käkar/tänder: Kraftigt saxbett med fullständigt tandantal.

Ögon: Ögonen skall vara mörkbruna och mandelformade med tätt åtliggande ögonlockskanter.

Öron: Öronen skall vara medelstora, högt ansatta, trekantiga med avrundad spets och i vila hänga slätt an mot huvudet.

Hals: Halsen skall vara kraftig, medellång och muskulös.

 

Kropp: Kroppen skall vara kraftig och kompakt.

Rygg: Ryggen skall vara fast och plan.

Ländparti: Ländpartiet skall vara brett och kraftigt.

Kors: Korset skall vara mjukt avrundat.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred och nå ner till armbågen. Förbröstet skall vara markerat. Sedd i genomskärning skall bröstkorgen vara bred och oval.

Underlinje: Buklinjen skall inte vara uppdragen.

Svans: Svansen skall vara buskig och nå minst till hasen. I vila bärs den hängande och under rörelse i rygghöjd eller något över denna.

 

Extremiteter:

Framställ: Frambenen skall vara snarast bredställda, framifrån sett raka och parallella.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara långa, kraftiga och snedställda och bilda en inte alltför trubbig vinkel mot överarmen, som skall vara tätt åtliggande och ha god muskulatur.

Mellanhand: Mellanhanden skall vara fast och nästan lodrät.

Tassar: Tassarna skall vara korta, runda och väl slutna med välvda tår.

Bakställ: Sedda bakifrån skall bakbenen vara raka och inte för trånga. Mellanfot och tass varken inåt- eller utåtvriden. Sporrar måste avlägsnas.

Lår: Låren skall vara ganska långa, breda och kraftiga med god muskulatur och från sidan sett bilda en tydlig vinkel mot knäleden.

Has: Hasorna skall vara kraftiga och vä1 vinklade.

Tassar: Som framtassar.

 

Rörelser: Rörelserna skall vara vägvinnande och regelbundna i alla gångarter med god steglängd och gott påskjut. I trav skall rörelserna vara parallella sedda både fram- och bakifrån.

Päls: Pälsen skall vara lång, rak eller lätt vågig.

Färg: Djupsvart grundfärg med djupt roströda tecken på kinderna, över ögonen, på alla fyra benen och på bröstet och med vit teckning enligt följande: Rent vit, symmetrisk teckning på huvudet

Bläs, som på båda sidor om nosen breddas mot kinderna. Bläsen bör inte nå fram till ögonfläckarna eller nå längre än till läppvinklarna. Vita, måttligt breda genomgående tecken på strupe och bröst. Vita tassar och vit svansspets är önskvärt. Liten vit fläck i nacken eller vid anus tolereras.

 

Storlek:

Mankhöjd: Hanhund 64-70 cm. Idealhöjd 66-68 cm. Tik 58-66 cm. Idealhöjd 60-63 cm

 

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

- Klen benstomme

- Överbett och underbett.

- Avsaknad av andra tänder än högst 2 av Pl:orna (premolarerna). M3 får saknas.

- Entropion, ektropion

- Svankrygg, överbyggt kors, sluttande rygglinje

- Ringlad svans samt kroksvans

- Utpräglat lockig päls

 

Teckenfel och färgfel:

- Avsaknad av teckning på huvudet

- För bred bläs och/eller vita kindtecken, som tydligt utbreder förbi läppvinklarna

- Stor, vit nackfläck

- Vit halskrage

- Vita framben som tydligt når över mellanhandens mitt (stövlar)

- Störande osymmetriska tecken på huvud och bröst

- Svarta fläckar och strimmor i den vita bröstfläcken

- Oren vithet (starka pigmentfläckar)

- Bruna och röda pälshår i den svarta grundfärgen

 

Beteendefel:

- Ängsliga och aggressiva hundar

 

Diskvalificerande fel:

- Kluven nos Blå ögon, björkögon

- Kort- eller sträv päls

- Avsaknad av trefärgighet

- Mantel i annan färg än svart.

 

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Till toppen

Hemsidan är gjord av Anna Zeden